över den övriga familjen. Genomgången med läkare och sjuksyster i onsdags gjorde livet lättare på alla sätt. Oerhört väl mottagen och en jordnära läkare förklarade procedurer, behandling, status och biverkningar på ett sätt som ingen website hittills lyckats med.
Det är fortfarande scary och det finns inga garantier för att nåt skall gå som det ska, men jag tänker fightas mot min lilla alien hela vägen, oavsett längd och tid.
I början på November är det dags för första dosen. Tur att föräldrarna är på långresa så att de slipper uppleva den.
Sen fick vi koll på att livet är ändligt i ett helt annat sammanhang, föräldrarnas katt var tvungen att avlivas pga långt gången njursvikt i fredags, så avresemiddagen var fylld av tårar och oändlig saknad. Men nu lider inte katten längre och hon lär sitta & vänta på oss andra när det är dags.
Fattar inte hur mina föräldrar orkar, först får en av mina yngre bröder HIV och så får jag cancer. Varför skall livet behandla dem på det sättet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja det är hemskt tragiskt alltihopa. Jag hoppas att det går bra för dig och det tror jag verkligen. Vad jag förstår upptäcktes din cancer relativt tidigt. Du var ju ingen soffpotatis innan och inte heller 70+ som många andra med diagnosen.
Ta gärna bort kommentaren om din brors HIV om det nu inte är så att han själv valt att gå ut öppet med det. I och med ditt FB-konto så är han ju lättidentifierad. Kanske ska du även tona ned dina påhopp på din chef. Du har bättre perspektiv än jag på vad som är viktigt och inte så du gör så klart som du vill.
Kram/God Fortsättning & allt sånt!
Fröken F blandar nog ihop mig med någon annan.
Saknar FaceBook-konto (som jag antar att du avser m FB) och är inte intresserad av att skaffa nåt heller...
Skicka en kommentar