Busy, busy!

Många och långa kundbesök denna vecka och en helt fantastisk upplevelse av vårt universum på Campus Norrköping. Som totalt blasé datorgrafiknörd var det något av det häftigaste jag sett på bra länge.

Tyvärr hade veckan lite störningar av en stressad buffel som ringde och skällde lite lagom iaf. Men efter att ha pratat med kunden så insåg jag snabbt att det inte brann någonstans.

Sen ville dejten som jag träffade för ett par veckor sen ses igen! Vi har mailat, SMS'at och nu t om pratat ett tag på telefon, så den 14:e blir det dejt igen.

Har inte sagt något om min nya "hobby" än, men det kommer jag att göra snart. Hon måste få veta, så hon kan bestämma om vi skall gå vidare. Förhoppningsvis får jag bra besked efter datortomografin på tisdag.

Ha en skön helg!

En riktigt bra dag!

Idag har varit en riktigt bra dag, för första gången på länge har magen varit lugn och fin. Hoppas det är tecken på att behandlingen går åt rätt håll.

På kontoret är det bara trevligt folk denna vecka då "buffeln" är på mässa i USA.... Så inga konstiga konflikter utan bara trevliga kundbesök och glada, positiva, medkännande och lyssnande människor!

Life is good!

Äventyrarna åter

hos moder Svea. Hämtade föräldrarna på Landvetter igår efter deras äventyr i Peru och på Aruba. Fick se lite bilder och höra några historier. Verkar som det varit ett riktigt äventyr.

Lördagen har gått i slo-mo, då jag inte känt mig på topp. Fick i alla fall lyft upp diverse saker på vinden (gamla tv:n bl a) så nu går det att andas i lägenheten igen.

Imorgon blir det byte till vinterdäck på Smarten och lån av en tvättmaskin eller två.

Omsits del 2

Så har man lyckats med att få i sig omgång 2 av CT-behandlingen. Inga större problem än så länge i alla fall.

På fredag så kommer mamma och pappa hem från sin långresa till Peru och Aruba, skall bli kul att se och höra vad de varit med om. Har ju fått lite plågsamma MMS på slutet med vatten/luft-temperaturer. Inte roligt att läsa i den göteborgska vinterkylan.

Omsits!

Upp i ottan för att lämna blodprov (blev stucken i fingret denna gång, så de lämnar mina armveck för de viktiga sakerna)så de kan hålla koll på blodplättar och vita blodkroppar. Sjunker de för lågt så blir det behandlingsuppehåll.
Fick inget avstyrande telefonsamtal så det blev ännu en dag i kemikaliernas tecken. Än så länge mår jag lika bra som förra gången så jag håller tummarna för att detta blir uthärdligt igen.

Fick inte egen kupé denna gång pga den årliga storstädningen på avdelningen, men en egen Laz-e-boy ihop med min älskade iPod gjorde att jag fick en bekväm powernap mellan sprutorna.

Råkade ut för en intressant biverkning på väg tillbaka till bilen, de har förvarnat om stickningar i fötter och fingrar, men nu fick jag dem i kinder, näsa och haka. Lite spännande, ungefär som när ens fot har somnat.

Hoppas bara att det verkligen är cellgift i påsarna och inte placebo....

Höstsöndag...

Grå, grå, grå och lite lagom Göteborgskyla idag. MMS'et från Aruba gjorde mig mer än lovligt avundsjuk på mamma & pappa.

Var på fikadejt idag också med en riktigt trevlig tjej. Jag gillar tjejer med mer intelligens än genomsnittet och det här var en sån. Hade en trevlig fikastund och enades om att träffas igen. Så jag får se vart det leder.

Lång dags färd mot matt...

har det varit, veckan försvann i ett töcken av adrenalin. Detta på grund av att vi hade ett seminarium i Stockholm med kunder och leverantörer för att presentera lite verktyg och annat som vi säljer. Som en av huvudtalarna hade jag lite att göra innan jag fått ordning på min presentation. Är så glad att jag blivit av med min tala-inför-folk-fobi (4 år på Chalmers som en frontfigur i deras VR-satsning gör det åt en).

Självklart kunde min kollega inte undgå att försöka trycka till mig pga ett missförstånd från hans sida gällande vem som ansvarade för väskan m trycksaker som han hade tagit på sig att ansvara för. Så när jag kom med de väskor som var mitt område, fick jag ju mina fiskar varma. Gick åt sidan och räknade till 100 och så kom 3:e kollegan(som raskt sprungit upp och hämtat väskan) tillbaka och vi kunde åka till Landvetter.

En sak som gör mig mega-stressad är att ha ont om tid när jag skall resa någonstans. Särskilt med flyg, att checka in med 2 sek tillgodo för att sen med andan i halsen rusa till gaten är inte min kopp te. Så att vi nu var mer än 30 min försenade gjorde intet för att min puls skulle gå ner.

Jag vill kunna checka in i lugn och ro, kolla whiskyläget i taxfreen, ta en fika och lugnt släntra till gaten i lagom takt. Med den buffliga kollegan så är det ett minne blott. Tidsoptimist som han är (och dessutom grymt morgontrött) så har vi alltid ont om tid med honom i sällskapet. Överväger faktiskt att alltid undvika samtransport med honom i fortsättningen.

Efter den presentationsurladdningen och förseningar i hemresan så gick fredagen i gäspningarnas tecken.


Gick hem och ägnade mig åt lite katt-terapi, det tar ner blodtrycket massor att ha en kelig katt sovandes på bröstet när man ligger i soffan för att slötitta på TV. Rekommenderas starkt!

White Wedding!

Bokstavligen. Vi snackar arktiskt vitt och då pratar jag inte brudklänning (den var creméfärgad) utan marktäcke och yttertemperatur.

Att det dessutom var att bröllop surprise gjorde det hela lite mer underhållande.
(alla kompisar visste att det var födelsedagsfest... bröllop hade ingen pratat om)
Så att lotsa min bordsdam(tyvärr redan gift), iförd mkt höga klackar och den lilla svarta i vinterkylan (-5 grader) genom tipspromenad till kyrkan på synnerligen isiga vägar var ett äventyr i sig. Men lite glögg, utlånande av överrock och en stadig arm, så löste det sig också och alla ankom till kyrkan med en kroppstemperatur på runt 36 grader.

Liten vacker kyrka på B******, rejält med värme i bänkarna och efter lång väntan stod de i altargången, min kusin och hennes sambo.

Kort och vacker ceremoni följde varpå festsällskapet trotsade kylan ännu en gång för riskastning och snabbmarsch till festlokalen.

Där avnjöts tal och god mat, min kusins svärmor överlämnade traditionsenligt en röd brödkavel till bruden för att hålla brudgummen på tårna.
Sen försvann borden och festen kunde ta fart. Efter denna tidpunkt är detaljerna lite dimmiga, men 0230 kom vi åter till Base Camp för att sova de slagna hjältarnas sömn.

Sova ja, huset vi fått låna genomgår en större renovering, vilket innebar att temperaturen i vissa rum låg på ca 12-15 grader, element saknades. Jag har ett visst mått av naturlig isolering så 15-18 grader funkar normalt för mig.
Så icke denna natt. Den lånade luftmadrassen var av plast och ledde all kroppsvärme ner i golvet. Köldfrossan var ett faktum och efter att ha rullat av madrassen , ner på det kalla golvet för 487:e gången så tog jag en paus i mina insomningsförsök. Tog på mig en tröja, hämtade lite vatten i köket och inventerade min packning för att se om jag kunde tillföra lite värme på nåt sätt.

Eureka!

Jag hade packat ett av mina stora amerikanska frottebadlakan för att lyxa till morgonduschen på söndagen. Ut med den ur packningen, placerade den som isolering mellan madrass och underlakan och efter 10 min sov jag som en stock i min nu bekvämt varma säng.

Fem timmar efter insomnande vaknar jag av den tvåbenta yngre väckarklocka vi har med oss, då han ljudligt undrar om "Johan inte är uppe än!"

Men det är en annan historia....

Utslagen!

Dagisbarn är farliga saker. De har ett immunförsvar som gör att en ordinär förkylning inte registerar på radarn förrän pappa kan smitta sina kollegor.

Har varit helt utslagen idag pga en överförd dagisförkylning och bara sovit. Skall packa inför min kusins bröllop imorgon, blir hämtad 0800, så har får vi planera skönhetssömnen också.

More information to follow, om jag inte är för bakis på söndag kväll...

Livräddarna!

De här två håller mig under armarna när det är riktigt mörkt. Ocicaten Ozzie och lilla pälsbollen Sot.




Can you spell unconditional love?

Dessutom är det ett par saker som inte är så dumt, just nu. Förkylningsvirus är inte immuna mot cellgift.. och min nedåtgående trend på vågen lär fortsätta eftersom " det är högst ovanligt att man går upp i vikt under en cytostatikabehandling" enligt min läkare. Så om 6 mån blir det ny garderob igen. Hoppas jag har en tur till USA planerad då.

Sen oktober förra året är jag ner 8-10 kg pga kostomläggning och motion, INTE pga tumören. Den hade ingen större påverkan enligt min doktor.


Man får se det positiva i varje situation annars blir det inte roligt.

Sen till er som lämnat kommentarer och stöd

Tack så hemskt mycket! Det får mig att känna mer tillförsikt och att orka.

Å den tredje dagen

startade helt OK. Följde mitt pillertrillarschema och har hållit illamåendet stången större delen av dagen. Det går bättre och bättre, framförallt när resten av systemet nu börjar komma igång så smått igen.

Får se om jag behöver köra imorgon också, jag hoppas att det går ändå.


Fick rapport från Peru, pappa hade fått antibiotika för sin lunginflammation och de hade en busstur till Nazca som väntade för flygningar över öknen imorgon.
Höjdsjukan började släppa nu när de rör sig mot havet. Så långt verkar det vara en fantastisk resa och han sa nåt om att verkligen se fram emot att vila upp sig på Aruba innan de åker hem. Grrr!

Chemoteraphy part II

Man kan vänja sig vid mycket...

Dag två på behandlingssessionen, bara 2 sprutor med 30 min emellan, sen var det dags att gå hem. Jag mår oförskämt bra idag också, så jag undrar om det bara är placebo i alla påsar och sprutor.

Fick tid för datortomografi i december, så jag hoppas att kemikalierna gör sitt jobb och tar ner tumörerna tills dess. Jag gör vad jag kan med affirmationer och visualiseringar för mitt inre om hur cytostatikan käkar cancerceller å det vildaste.(PacMan anyone!)

Min yngste bror var ett bra stöd igår och idag. Tack brorsan, jag älskar dig!

Nu följer 14 dagars återhämtning till jag får nästa dos, om inte mina vita blodkroppar fått sig en smäll förstås. Men det tror jag inte, eftersom det är första omgången och jag hade normala värden på väg in.

Stormen som kom av sig!

Lite av ett antiklimax..

En synnerligen nervös MrGadget börjar med att stega in på fel avdelning med en lika nervös lillebror i släptåg som moraliskt stöd. Efter det att lokalsinnet hamnade rätt igen så tog vi oss till rätt avdelning där min sjuksyster mötte upp.

Hon förklarade proceduren och berättade om läkemedel och biverkningar. jag har ju förväntat mig en massa efter att ha letat information på nätet, men nu vet jag hur jag reagerar på den första omgången Oxiliplatin, 5-FC och Folsyra.

Inte i någon större omfattning! Har inte blivit illamående ens, så jag var riktigt lättad när jag kom därifrån efter 3 timmars behandling.

Så nu får min lilla oönskade alien förhoppningsvis en omgång av den här kemoterapin, så att vi ser resultat om ett par månader.

Hoppas att morgondagens dos passerar lika obemärkt som dagens!

Ta hand om er därute!

Lugnet före stormen

Eller vad man skall säga, första behandlingen är inte långt borta nu. Så det börjar bli lite nervöst.

Helgen har annars varit kanon. Umgåtts med mina fantastiska vänner och promenerat i det vackra Göteborgsvädret. Hösten med alla sina färger är fantastisk. Och en tur i Keillers Park på Hisingen rekommenderas, mycket bortglömd skatt som få Göteborgare hittar. Upplevelsen igår var helt sagolik.

Trillar in lite SMS och MMS från föräldrarna som är på deras livs äventyrsresa till Peru och Aruba. Macchu Picchu såg fantastiskt ut och idag skulle de ut på Titicacasjön med dess vassbyar.

Avundsjuk? Jag? Inte ett dugg.... (dålig på att ljuga däremot...)

Själv skall jag passa på och låna deras tvätt & torktumlare imorgon, då tvättiderna i huset tog slut.

Fick besked från värden om att det blir reparationer på måndag. Tog bara 10 dagar...