har det varit, veckan försvann i ett töcken av adrenalin. Detta på grund av att vi hade ett seminarium i Stockholm med kunder och leverantörer för att presentera lite verktyg och annat som vi säljer. Som en av huvudtalarna hade jag lite att göra innan jag fått ordning på min presentation. Är så glad att jag blivit av med min tala-inför-folk-fobi (4 år på Chalmers som en frontfigur i deras VR-satsning gör det åt en).
Självklart kunde min kollega inte undgå att försöka trycka till mig pga ett missförstånd från hans sida gällande vem som ansvarade för väskan m trycksaker som han hade tagit på sig att ansvara för. Så när jag kom med de väskor som var mitt område, fick jag ju mina fiskar varma. Gick åt sidan och räknade till 100 och så kom 3:e kollegan(som raskt sprungit upp och hämtat väskan) tillbaka och vi kunde åka till Landvetter.
En sak som gör mig mega-stressad är att ha ont om tid när jag skall resa någonstans. Särskilt med flyg, att checka in med 2 sek tillgodo för att sen med andan i halsen rusa till gaten är inte min kopp te. Så att vi nu var mer än 30 min försenade gjorde intet för att min puls skulle gå ner.
Jag vill kunna checka in i lugn och ro, kolla whiskyläget i taxfreen, ta en fika och lugnt släntra till gaten i lagom takt. Med den buffliga kollegan så är det ett minne blott. Tidsoptimist som han är (och dessutom grymt morgontrött) så har vi alltid ont om tid med honom i sällskapet. Överväger faktiskt att alltid undvika samtransport med honom i fortsättningen.
Efter den presentationsurladdningen och förseningar i hemresan så gick fredagen i gäspningarnas tecken.
Gick hem och ägnade mig åt lite katt-terapi, det tar ner blodtrycket massor att ha en kelig katt sovandes på bröstet när man ligger i soffan för att slötitta på TV. Rekommenderas starkt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar