Årets skälvande slutminuter..

Klart omtumlande år, men tack för att min biljarddate Q fortfarande finns i bilden och är intresserad. Du ger mig så mycket energi när det är tungt och har samma humor som jag. Tycker om dig mer & mer för varje dag. 

Särskilt tack för idag, jag hade en lite sämre dag idag, men tack vare dig så blev den mer än njutbar. 

Till er alla

En riktigt god jul!

Skall strax sätta mig i bilen för vidare färd till lillebror m fam där vi skall vara i år.

Så det blir lugnt och skönt i år. Julklappar fixar jag bara till min brorson och min bästa kompis, vilket kan vara nog så svårt.

Nåväl, jag önskar er alla som snubblat in och läst och er andra också för den delen en riktigt God Jul!

Denna omgång känns bättre!

Förra omgången CT var riktigt jobbig, denna omgång verkar hittills vara i klass med de första, dvs inga större mankemang. 

Fick dessutom hämtat både ny digitalkamera och biljetterna med stort B till den 11 februari.

Kan knappt vänta, det kommer att bli så bra och "Doc" kommer att hantera sin barytonsax med sedvanlig pondus. 

Från västfronten positiva nyheter

Så långt det nu går, från bilderna som togs i september till de som togs för 2 veckor sedan kunde de inte avgöra om behandlingen hade haft någon större inverkan. De kunde inte se någon tillväxt iaf och det är positivt. Sedan har jag å andra sidan upplevt ett antal förändringar som går att tillskriva behandlingen och de är i positiv riktning. 

Så de bilder vi tog nyss kommer att funka som referens till nästa omgång, om sådär 2-3 mån.

En annan positiv sak var att min biljarddejt ringde 2 gånger för att kolla mig och resultatet!

Sånt värmer ett fruset singelhjärta. Jag gillar henne mer & mer.

Sen blev det party hos mor & far då pappsen fyllde år. Mumsigt käk och umgänge med brorsonen. Samt överlämnande av en kluckande present + inbjudan till Systemets Maltwhisky-provning. blir riktigt kul.

                               

Å nu något helt annat !

Favoritbandet Tower of Power kommer till Trägårn´den 11 Feb 2008. Biljetterna är köpta, för här skall det skakas rumpa till det tajtaste, svettigaste och blåsigaste funk/soul/jazz-band som existerat sen ´67!

Bara så ni vet!

Jag får rysningar av vällust bara jag tänker på det.

Jag menar, hur ofta får en 8-åring sittande på pappas axlar, iförd hörselkåpor, leda publiken i refrängen till ett av paradnumren "Diggin on James Brown"? Hon, precis som vi kunde varje textrad och sjöng för full hals.

Priceless!

 

Dagens teori?

Idag var det dags igen, fast det kunde börjat bättre. Försov mig en kvart, stressar igenom morgonrutinerna och kastar mig i bilen. Halvvägs ner för Vegagatan inser jag att min besökslapp ligger kvar i hallen och utan den ingen provtagning ergo ingen behandling. Rask U-sväng tillbaka för att plocka upp den samma. Råstressar till Östra och är färdig på ung. samma tid som vid en vanlig måndag. 

Skall träffa läkaren imorgon för att göra en första uppföljning och mina högst personliga teorier är som följer:

* Om behandlingen inte haft effekt bör man tala om det innan man fyller folk med verkningslös CT en gång till?

* Om den inte haft effekt, så finns alternativa preparat att ta till, vilket också borde föranlett uppföljning före byte?

* Om det finns en effekt, så rullar vi på i invanda hjulspår!

Eftersom jag fick samma gamla preparat idag så hoppas jag att vi pratar punkt 3 eftersom jag får fortsatt program före återbesöket imorgon. 

Håll tummarna!

Chocolate overdrive..

Åter från utmarken efter en dag hos yngste brodern m familj för att fixa julgodis. Pralingjutning stod på schemat och hans sambo hade fixat en pralinform från Tupperware. Jag säger bara GIGANTISK... Inte undra på att amerikaner ser ut som dom gör när en pralinform för hemmabruk levererar praliner i baseballstorlek.  Hans sambo hade gjort Leila's Rocky Road och det räcker med en liten bit för att hålla svälten borta riktigt länge.

Brorsonen var på sitt mest tvååriga humör, tyvärr. Maken till temper tantrums har jag bara sett på kontoret tidigare, men här var junior i sitt esse. Jisses.. I de lägena är jag glad att jag inte fått barn med någon än.

Dejten hörde av sig via SMS och undrade vad jag gjorde, hon tyckte jag hade gjort bra ifrån mig i fredags, vad nu det kan betyda. Nåt positivt hoppas jag?

Biljard och middag...

Dejten fick en bra start eftersom ingen av oss var särskilt bra på biljard, men kul hade vi.

Sen hittade vi en bra restaurang runt hörnet där vi fick ett valv för oss själva.

Sen började vi lite verbal fäktning om familj, intressen, jultraditioner etc innan jag smällde av bomben... Hon satt kvar (till min stora förvåning...) Så jag drog hela historien och vi pratade mer om andra saker efter det. Var det egoistiskt att berätta? Jag tycker att om man skall fatta rationella beslut så får man ha så mycket relevant info som möjligt.

Skjutsade hem henne efter en mycket trevlig kväll och fick ett tack-SMS med en figur om kastar hjärtan... När jag tog notan sa hon nåt om att "nu måste vi träffas igen så jag får bjuda.."

För att jag skall förstå subtila signaler från det motsatta könet behöver de träffa mig med en ClueBy4.  

  

Skall ringa i morgon för att se om hon hämtat sig från chocken och se hur hon vill göra. Jag träffar gärna henne igen, eftersom hon är så smart och rolig.

Stöd från oväntat håll

Ibland är livet inte så dumt ändå. Fick lite nyheter från huvudkontoret i Frankrike och det visar sig att jag har stöd från vår VD. Inte till den grad att han kickar buffeln, men han är medveten om situationen och kommer att filtrera all backstabbing som kommer genom ett ton salt. Eller som han uttryckte det " det är inte ens fel att två träter, men här gissar jag att det ligger runt 80-20"

Åt jullunch på Gunnebo Slott i Torsdags, magnifikt. Fick dock avbryta dagen när vi kom tillbaka till kontoret eftersom jag av någon anledning blev rejält yr, så fort jag reste mig ur kontorsstolen. Efter lite samtal hit & dit så kom vi fram till att mitt näringsintag under onsdag och torsdag inte varit tillräckligt(förutom jullunchen då) så det blev bannor och lov till bättring. 

Men att äta bara för att jag måste tar emot. Men att bli så snurrig så fort man reser sig var ingen höjdare. 

Så nu går vi över till att äta lite och ofta, istället för lite och sällan.

Nu skall jag på dejt och tänkte meddela damen ifråga min hälsostatus så att vi inte trasslar in oss för långt. Hoppas ju att hon ser på det som jag, men man vet ju aldrig.  

Wish me luck!

Imorgon blir det glöggparty hos kompisarna och på söndag drar pralinfabriken igång. Här skall göras julgodis...

 

We are not amused... and the war is on!

Kriget på kontoret har börjat. Buffeln fick ju höra ett sanningens ord i torsdags och det kunde han inte ta. Så enligt mina allierade på kontoret så tycker han numera väldigt illa om mig, vilket iofs är ömsesidigt. Jag kommer dock att vara superprofessionell gentemot honom i fortsättningen bara för att hålla brasan kokande. 

Han ville tydligen ersätta mig med någon mer oerfaren som "han kunde forma" vilket inte kommer att inträffa. Problemet är att han är så liten och osäker som människa att han behöver någon att trycka ner och sätta på plats för att själv må bra. Jag tillhör inte den kategorin riktigt eftersom jag har mer erfarenhet och kan ge svar på tal. 

Som tur är så har jag 2 kollegor som sitter i samma båt, så vi stöttar varandra. Tro mig, an kommer inte att vinna...

You can't scare me, I've got cancer!

Really really bad week....

CT är ingen dans på rosor, denna vecka var riktigt jobbig. Energinivån sjönk som en sten mot slutet av veckan och minsta lilla grej blev besvärlig. Kan ni säga pingislunga?

Jourhavande buffel fick ett utbrott på mig också, men jag lyckades kläcka ur mig ett par väl valda ord och han lugnade ner sig och bad t om om ursäkt. 

Helgens vitvaruinstallation hos lillebror gick också bra, men energin tog helt slut efter att vi burit in spis och diskmaskin. Då fick jag parkera på en stol och försöka komma igen. Så nu måste jag ta tag i min träning, så att jag hinner bygga upp lite mer än CT bryter ner. För det var inte roligt att ta så slut som jag gjorde i lördags. 

Som grädde på moset så gick mammas grå starr operation åt skogen och förhoppningsvis har trycket i ögat gått ner så pass imorgon att de kan fixa alla komplikationer som stötte till vid torsdagens operation.

En liten ljusglimt är dock min nyinköpta MacBook Pro, varför har jag inte skaffat en sån tidigare... Me Like Very Much!

Omsits del 3

Så var det dags igen, den här gången kändes biverkningarna lite mer och enligt min vikarierande sjuksyster blir det lite värre när det är dags för 3:e eller 4:e gången.

Tänk så rätt hon hade.

Var OK på jobbet, men var tvungen att shoppa lite efteråt och det var en pärs. Kroppen ville verkligen inte vara med. Inte illamående, men en grym olustkänsla i hela kroppen och stickningar i händer och ansikte så fort jag kom ut i kylan. Inte trevligt.

Men det är fortfarande hanterbart, om än obehagligt. Så jag hoppas inte det blir mycket värre.

Imorgon är det dags för datortomografi för att kolla läget. Jag hoppas att den ger besked om att det går åt rätt håll.

Nu skall jag ta min "stora" illamåendetablett och parkera mig i horisontalläge. Har varit en låång dag idag.

Busy, busy!

Många och långa kundbesök denna vecka och en helt fantastisk upplevelse av vårt universum på Campus Norrköping. Som totalt blasé datorgrafiknörd var det något av det häftigaste jag sett på bra länge.

Tyvärr hade veckan lite störningar av en stressad buffel som ringde och skällde lite lagom iaf. Men efter att ha pratat med kunden så insåg jag snabbt att det inte brann någonstans.

Sen ville dejten som jag träffade för ett par veckor sen ses igen! Vi har mailat, SMS'at och nu t om pratat ett tag på telefon, så den 14:e blir det dejt igen.

Har inte sagt något om min nya "hobby" än, men det kommer jag att göra snart. Hon måste få veta, så hon kan bestämma om vi skall gå vidare. Förhoppningsvis får jag bra besked efter datortomografin på tisdag.

Ha en skön helg!

En riktigt bra dag!

Idag har varit en riktigt bra dag, för första gången på länge har magen varit lugn och fin. Hoppas det är tecken på att behandlingen går åt rätt håll.

På kontoret är det bara trevligt folk denna vecka då "buffeln" är på mässa i USA.... Så inga konstiga konflikter utan bara trevliga kundbesök och glada, positiva, medkännande och lyssnande människor!

Life is good!

Äventyrarna åter

hos moder Svea. Hämtade föräldrarna på Landvetter igår efter deras äventyr i Peru och på Aruba. Fick se lite bilder och höra några historier. Verkar som det varit ett riktigt äventyr.

Lördagen har gått i slo-mo, då jag inte känt mig på topp. Fick i alla fall lyft upp diverse saker på vinden (gamla tv:n bl a) så nu går det att andas i lägenheten igen.

Imorgon blir det byte till vinterdäck på Smarten och lån av en tvättmaskin eller två.

Omsits del 2

Så har man lyckats med att få i sig omgång 2 av CT-behandlingen. Inga större problem än så länge i alla fall.

På fredag så kommer mamma och pappa hem från sin långresa till Peru och Aruba, skall bli kul att se och höra vad de varit med om. Har ju fått lite plågsamma MMS på slutet med vatten/luft-temperaturer. Inte roligt att läsa i den göteborgska vinterkylan.

Omsits!

Upp i ottan för att lämna blodprov (blev stucken i fingret denna gång, så de lämnar mina armveck för de viktiga sakerna)så de kan hålla koll på blodplättar och vita blodkroppar. Sjunker de för lågt så blir det behandlingsuppehåll.
Fick inget avstyrande telefonsamtal så det blev ännu en dag i kemikaliernas tecken. Än så länge mår jag lika bra som förra gången så jag håller tummarna för att detta blir uthärdligt igen.

Fick inte egen kupé denna gång pga den årliga storstädningen på avdelningen, men en egen Laz-e-boy ihop med min älskade iPod gjorde att jag fick en bekväm powernap mellan sprutorna.

Råkade ut för en intressant biverkning på väg tillbaka till bilen, de har förvarnat om stickningar i fötter och fingrar, men nu fick jag dem i kinder, näsa och haka. Lite spännande, ungefär som när ens fot har somnat.

Hoppas bara att det verkligen är cellgift i påsarna och inte placebo....

Höstsöndag...

Grå, grå, grå och lite lagom Göteborgskyla idag. MMS'et från Aruba gjorde mig mer än lovligt avundsjuk på mamma & pappa.

Var på fikadejt idag också med en riktigt trevlig tjej. Jag gillar tjejer med mer intelligens än genomsnittet och det här var en sån. Hade en trevlig fikastund och enades om att träffas igen. Så jag får se vart det leder.

Lång dags färd mot matt...

har det varit, veckan försvann i ett töcken av adrenalin. Detta på grund av att vi hade ett seminarium i Stockholm med kunder och leverantörer för att presentera lite verktyg och annat som vi säljer. Som en av huvudtalarna hade jag lite att göra innan jag fått ordning på min presentation. Är så glad att jag blivit av med min tala-inför-folk-fobi (4 år på Chalmers som en frontfigur i deras VR-satsning gör det åt en).

Självklart kunde min kollega inte undgå att försöka trycka till mig pga ett missförstånd från hans sida gällande vem som ansvarade för väskan m trycksaker som han hade tagit på sig att ansvara för. Så när jag kom med de väskor som var mitt område, fick jag ju mina fiskar varma. Gick åt sidan och räknade till 100 och så kom 3:e kollegan(som raskt sprungit upp och hämtat väskan) tillbaka och vi kunde åka till Landvetter.

En sak som gör mig mega-stressad är att ha ont om tid när jag skall resa någonstans. Särskilt med flyg, att checka in med 2 sek tillgodo för att sen med andan i halsen rusa till gaten är inte min kopp te. Så att vi nu var mer än 30 min försenade gjorde intet för att min puls skulle gå ner.

Jag vill kunna checka in i lugn och ro, kolla whiskyläget i taxfreen, ta en fika och lugnt släntra till gaten i lagom takt. Med den buffliga kollegan så är det ett minne blott. Tidsoptimist som han är (och dessutom grymt morgontrött) så har vi alltid ont om tid med honom i sällskapet. Överväger faktiskt att alltid undvika samtransport med honom i fortsättningen.

Efter den presentationsurladdningen och förseningar i hemresan så gick fredagen i gäspningarnas tecken.


Gick hem och ägnade mig åt lite katt-terapi, det tar ner blodtrycket massor att ha en kelig katt sovandes på bröstet när man ligger i soffan för att slötitta på TV. Rekommenderas starkt!

White Wedding!

Bokstavligen. Vi snackar arktiskt vitt och då pratar jag inte brudklänning (den var creméfärgad) utan marktäcke och yttertemperatur.

Att det dessutom var att bröllop surprise gjorde det hela lite mer underhållande.
(alla kompisar visste att det var födelsedagsfest... bröllop hade ingen pratat om)
Så att lotsa min bordsdam(tyvärr redan gift), iförd mkt höga klackar och den lilla svarta i vinterkylan (-5 grader) genom tipspromenad till kyrkan på synnerligen isiga vägar var ett äventyr i sig. Men lite glögg, utlånande av överrock och en stadig arm, så löste det sig också och alla ankom till kyrkan med en kroppstemperatur på runt 36 grader.

Liten vacker kyrka på B******, rejält med värme i bänkarna och efter lång väntan stod de i altargången, min kusin och hennes sambo.

Kort och vacker ceremoni följde varpå festsällskapet trotsade kylan ännu en gång för riskastning och snabbmarsch till festlokalen.

Där avnjöts tal och god mat, min kusins svärmor överlämnade traditionsenligt en röd brödkavel till bruden för att hålla brudgummen på tårna.
Sen försvann borden och festen kunde ta fart. Efter denna tidpunkt är detaljerna lite dimmiga, men 0230 kom vi åter till Base Camp för att sova de slagna hjältarnas sömn.

Sova ja, huset vi fått låna genomgår en större renovering, vilket innebar att temperaturen i vissa rum låg på ca 12-15 grader, element saknades. Jag har ett visst mått av naturlig isolering så 15-18 grader funkar normalt för mig.
Så icke denna natt. Den lånade luftmadrassen var av plast och ledde all kroppsvärme ner i golvet. Köldfrossan var ett faktum och efter att ha rullat av madrassen , ner på det kalla golvet för 487:e gången så tog jag en paus i mina insomningsförsök. Tog på mig en tröja, hämtade lite vatten i köket och inventerade min packning för att se om jag kunde tillföra lite värme på nåt sätt.

Eureka!

Jag hade packat ett av mina stora amerikanska frottebadlakan för att lyxa till morgonduschen på söndagen. Ut med den ur packningen, placerade den som isolering mellan madrass och underlakan och efter 10 min sov jag som en stock i min nu bekvämt varma säng.

Fem timmar efter insomnande vaknar jag av den tvåbenta yngre väckarklocka vi har med oss, då han ljudligt undrar om "Johan inte är uppe än!"

Men det är en annan historia....

Utslagen!

Dagisbarn är farliga saker. De har ett immunförsvar som gör att en ordinär förkylning inte registerar på radarn förrän pappa kan smitta sina kollegor.

Har varit helt utslagen idag pga en överförd dagisförkylning och bara sovit. Skall packa inför min kusins bröllop imorgon, blir hämtad 0800, så har får vi planera skönhetssömnen också.

More information to follow, om jag inte är för bakis på söndag kväll...

Livräddarna!

De här två håller mig under armarna när det är riktigt mörkt. Ocicaten Ozzie och lilla pälsbollen Sot.




Can you spell unconditional love?

Dessutom är det ett par saker som inte är så dumt, just nu. Förkylningsvirus är inte immuna mot cellgift.. och min nedåtgående trend på vågen lär fortsätta eftersom " det är högst ovanligt att man går upp i vikt under en cytostatikabehandling" enligt min läkare. Så om 6 mån blir det ny garderob igen. Hoppas jag har en tur till USA planerad då.

Sen oktober förra året är jag ner 8-10 kg pga kostomläggning och motion, INTE pga tumören. Den hade ingen större påverkan enligt min doktor.


Man får se det positiva i varje situation annars blir det inte roligt.

Sen till er som lämnat kommentarer och stöd

Tack så hemskt mycket! Det får mig att känna mer tillförsikt och att orka.

Å den tredje dagen

startade helt OK. Följde mitt pillertrillarschema och har hållit illamåendet stången större delen av dagen. Det går bättre och bättre, framförallt när resten av systemet nu börjar komma igång så smått igen.

Får se om jag behöver köra imorgon också, jag hoppas att det går ändå.


Fick rapport från Peru, pappa hade fått antibiotika för sin lunginflammation och de hade en busstur till Nazca som väntade för flygningar över öknen imorgon.
Höjdsjukan började släppa nu när de rör sig mot havet. Så långt verkar det vara en fantastisk resa och han sa nåt om att verkligen se fram emot att vila upp sig på Aruba innan de åker hem. Grrr!

Chemoteraphy part II

Man kan vänja sig vid mycket...

Dag två på behandlingssessionen, bara 2 sprutor med 30 min emellan, sen var det dags att gå hem. Jag mår oförskämt bra idag också, så jag undrar om det bara är placebo i alla påsar och sprutor.

Fick tid för datortomografi i december, så jag hoppas att kemikalierna gör sitt jobb och tar ner tumörerna tills dess. Jag gör vad jag kan med affirmationer och visualiseringar för mitt inre om hur cytostatikan käkar cancerceller å det vildaste.(PacMan anyone!)

Min yngste bror var ett bra stöd igår och idag. Tack brorsan, jag älskar dig!

Nu följer 14 dagars återhämtning till jag får nästa dos, om inte mina vita blodkroppar fått sig en smäll förstås. Men det tror jag inte, eftersom det är första omgången och jag hade normala värden på väg in.

Stormen som kom av sig!

Lite av ett antiklimax..

En synnerligen nervös MrGadget börjar med att stega in på fel avdelning med en lika nervös lillebror i släptåg som moraliskt stöd. Efter det att lokalsinnet hamnade rätt igen så tog vi oss till rätt avdelning där min sjuksyster mötte upp.

Hon förklarade proceduren och berättade om läkemedel och biverkningar. jag har ju förväntat mig en massa efter att ha letat information på nätet, men nu vet jag hur jag reagerar på den första omgången Oxiliplatin, 5-FC och Folsyra.

Inte i någon större omfattning! Har inte blivit illamående ens, så jag var riktigt lättad när jag kom därifrån efter 3 timmars behandling.

Så nu får min lilla oönskade alien förhoppningsvis en omgång av den här kemoterapin, så att vi ser resultat om ett par månader.

Hoppas att morgondagens dos passerar lika obemärkt som dagens!

Ta hand om er därute!

Lugnet före stormen

Eller vad man skall säga, första behandlingen är inte långt borta nu. Så det börjar bli lite nervöst.

Helgen har annars varit kanon. Umgåtts med mina fantastiska vänner och promenerat i det vackra Göteborgsvädret. Hösten med alla sina färger är fantastisk. Och en tur i Keillers Park på Hisingen rekommenderas, mycket bortglömd skatt som få Göteborgare hittar. Upplevelsen igår var helt sagolik.

Trillar in lite SMS och MMS från föräldrarna som är på deras livs äventyrsresa till Peru och Aruba. Macchu Picchu såg fantastiskt ut och idag skulle de ut på Titicacasjön med dess vassbyar.

Avundsjuk? Jag? Inte ett dugg.... (dålig på att ljuga däremot...)

Själv skall jag passa på och låna deras tvätt & torktumlare imorgon, då tvättiderna i huset tog slut.

Fick besked från värden om att det blir reparationer på måndag. Tog bara 10 dagar...

Vardagsfrustrationer

Har väntat i 10 dagar nu på att hyresvärden skall fixa min toalett som läcker ut vatten på badrumsgolvet vid varje spolning. 4 dagar har de haft på sig att fixa blandaren i badrummet som förra söndagen bestämde sig för att ge mig fingret(fick blandarhandtaget i handen, det hade gått av) Hade inte varit illa om den inte hängt sig på nästan max.

Så nu får jag manipulera huvudledningarna in för att kunna duscha, gå på toaletten och sköta övrig hygien. Dessa kulventiler är rätt anfrätta av tidens tand och kräver en rörtång för att vridas över huvudtaget.

Som grädde på moset skulle jag idag byta vatten i akvariet. Vilket sker medelst slang från badrummet. För att få ordning på påfyllningen drar jag lite i slangen och drar på vatten. Möts i vardagsrummet av ca 10 liter vatten på golvet och en slang som står som en huggberedd kobra och spolar mer vatten på golvet.

Lyckas få ner slangen där den skall vara och rusar ut för att plocka mina amerikanska frottebadlakan, som sänker vattennivån i Stilla Havet, varje gång de blir blöta. Torkar upp den olyckan och råkar stöta till slangen som raskt glider ur sin hållare igen Kan ni säga favorit i repris?

Nu är akvariet påfyllt, jag har 2 mkt tunga badlakan hängande på tork i badrummet och fuktfläckar lite varstans. Och blandaren i badrummet fortsätter att spola vatten,,,

Kundservice?

Lugnet sänker sig...

över den övriga familjen. Genomgången med läkare och sjuksyster i onsdags gjorde livet lättare på alla sätt. Oerhört väl mottagen och en jordnära läkare förklarade procedurer, behandling, status och biverkningar på ett sätt som ingen website hittills lyckats med.

Det är fortfarande scary och det finns inga garantier för att nåt skall gå som det ska, men jag tänker fightas mot min lilla alien hela vägen, oavsett längd och tid.

I början på November är det dags för första dosen. Tur att föräldrarna är på långresa så att de slipper uppleva den.

Sen fick vi koll på att livet är ändligt i ett helt annat sammanhang, föräldrarnas katt var tvungen att avlivas pga långt gången njursvikt i fredags, så avresemiddagen var fylld av tårar och oändlig saknad. Men nu lider inte katten längre och hon lär sitta & vänta på oss andra när det är dags.

Fattar inte hur mina föräldrar orkar, först får en av mina yngre bröder HIV och så får jag cancer. Varför skall livet behandla dem på det sättet?

Söndagöverraskning!

Måste bara säga det, jag har helt fantastiska vänner. Alla har tagit beskedet jättebra och de har alla undrat vad de kan göra för att hjälpa till.

Sånt gör mig riktigt rörd!

Nu får jag snart sätta upp körschema för att alla skall få en chans att hjälpa till.

Tack! Ni är f-n helt underbara!

Lördagstankar

Lugn dag idag, sov riktigt länge och väcktes först av en dam som förvirrat undrade om hon hamnat hos hemtjänsten. Börjar känna igen rösten på henne nu, hon har ringt ett par gånger förut.

Sen städade jag runt lite, tog en sväng på stan och fyllde på kylen m lite mat.
Somnade invirad i två katter på soffan en stund och vaknade av en vass klo i bröstvårtan. Inte skönt!

Nåväl, imorgon skall jag iväg för att träffa kompisar som inte är fullt informerade än, få se hur de tar det.

Sov så gott!

Ibland så blir man överraskad...

Kom fram till Onkologen idag! Fick prata med en jättebra läkarsekreterare som t om hade koll på mitt namn...

Fick veta att kallelsen gällde upprättande av behandlingsplan och att jag dessutom skulle få en egen sjuksköterska under hela behandlingen. Så det känns riktigt bra nu faktiskt. Med min vanliga tur så får jag väl en gift rysk asfaltkokerska med Nurse Ratchets personlighet...


Tillbringade kvällen m mamma, pappa samt yngste brodern hans sambo och min bästa kompis, 2 år gamle W. Gud, den ungen är så härlig att jag blir alldeles tårögd .

Så hade jag fått en blinkning på dejtsiten också, inte från någon desperat ryska eller asiat denna gång. Får se om det leder nånstans.

Sjukvård, var god dröj...

Ibland fungerar sjukvården i Sverige rätt bra. Som cancerpatient har man en stor röd flagga och blir oftast prioriterad. Men att ta hand om en när man är orolig och får en kallelse som man inte begriper mycket av är betydligt svårare.

Min kallelse från igår var full med okänslig byråkratiska och förmaningar, men innehöll bara namnet på en ny läkare. Så jag försökte ringa idag för att få reda på vad mitt besök innebär. "Det är många som ringer nu, var god försök igen senare"

Kundservice, vad är det?

Annars är hälsoläget oförändrat, dvs jag är sjuk på datortomografi, koloskopi och ultraljud men inte annars. Har som mål att fortsätta må så bra som möjligt och se till att jag tar reda på vad jag kan göra för att stå ut med cytostatikan så bra som möjligt.

Snart är det nog dags att göra listan " Saker att göra innan jag dör" så jag vet vad jag skall fokusera på det kommande året. Nu känner jag verkligen att jag lever på lånad tid.

Vad skulle ni göra om ni visste att ni hade begränsad tid kvar?

Kallelse till Onkologen

låg på hallmattan när jag kom hem. Antar att de tänker prata om hur behandlingen går till, ta lite basvärden och att jag får en behandlingsplan utformad på nåt sätt.

Vill ju bara komma igång så jag kan få bort tumörerna ur kroppen någon gång.

Nåväl, får ringa dem imorgon och gräva lite om vad som kommer att hända vid det läkarbesöket.

Min ****** till chef...

Han är inte riktigt som alla andra.

I fredags började han boka kundbesök som en tokig bara för att säljkollegan fått igång en drive och bokat lite besök. (vilket är rätt bra eftersom vi denna vecka fått in fler besök än på hela förra året...)

Jag är ju försäljningsingenjör med ca 30 produkter att hålla ordning på och vi snackar inte skruv & mutter utan mjukvara för applikationsutveckling med olika inriktning. Så jag förklarar att jag behöver minst 1-2 dagar att komma upp i speed på produkter som jag inte rört på ett år.

Gick det fram?

Vad tror ni?

Fick en timme på flyget till Sthlm att sätta ihop en presentation och traggla in den. Efter det att han dessutom talat om på Landvetter att vi skulle fokusera på vårt AI-paket också. Genomförde sen min sämsta presentation på bra länge inför kund, missar ett par följdfrågor och är generellt VÄLDIGT tunn på det tekniska.


Frustrerad är bara förnamnet av vad jag är just nu. Hade det inte varit så kul i övrigt så hade jag nog sagt upp mig på stående fot imorse.
Gissa om det kommer att fräsa på vårt fredagsmöte...

En dag till

Telefonsamtalen avlöser varandra och alla låter ungefär likadant.

Idag skulle mitt fall upp på en behandlingskonferens och förhoppningsvis får jag en kallelse till behandling under veckan. Cellgiftsbehandlingen skrämmer lite, är rätt orolig för hur jag kommer att reagera på den.

Hälsade på bästa kompisen i Varberg igår och fick prata mera om min situation. Beskriva symtom och behandling, prata oro och hopp. Jag har inte många vänner, men de jag har är helt fantastiska. De har alla mangrant ställt sig upp och sagt "vi är där för dig när du behöver, ring bara så kommer vi" Övriga familjen likaså, så jag får snart göra körschema för att alla skall få plats att hjälpa till.

Hade ett långt snack med pappa idag också, han och mamma är oroliga som få. Vet inte hur jag skall få dem att lugna sig, tror de får följa med på nästa besök.

Just nu är det tur att jag kan skingra tankarna på jobbet i alla fall. Problemen där är lite lättare att lösa i alla fall.

Ta vara på dagarna, man vet aldrig hur många man får...

Ljuset i tunneln är alltid ett tåg...

Nu är det två veckor sedan jag fick beskedet: "Du har tumörförändringar i levern och en primärtumör på din tjocktarm"

Inget man vill höra, jag lovar. I korta drag innebär det att tumören på tarmen spritt sig till levern. Det goda är att det är tarmceller som växer i levern och inte leverceller för då hade livet blivit mycket kortare än det kan förväntas bli nu. Överlevnadschanserna i min åldersgrupp är goda och jag tänker inte vika ner mig i förtid.

Koloskopin i tisdags var en undersökning jag gärna INTE gör om. Startade redan när jag kom hem på måndagskvällen efter jobbet med en påse från Apoteket. Fyra liter preparat för att genomföra en tarmsköljning skulle inmundigas inom 3 timmar.

Fyra liter vätska är mycket att få i sig, att den sen smakar som en bränd elmotor luktar gör inte saken lättare. Sista litern fick jag dricka 2 ggr.(bokstavligen)

Sen fick man inte parkera mer än två steg från toaletten under hela kvällen/natten.

Sova blev det inte mycket med....

Möttes av snälla sköterskor som förklarade proceduren, satte kanyler och gav avslappande och bedövning. Tyvärr inte tillräckligt, så den sista minuten av undersökningen blev rätt plågsam.

Resultatet blev iaf att jag först skall få cytostatika för att förhindra fler metastaser i levern innan de opererar resten. Så nu förbereder jag mig på att tappa håret, gå ner i vikt och må riktigt illa.

Inte riktigt vad jag hade tänkt mig för resten av 2007, faktiskt.

Men "Life is what happens while you make other plans"