söndag 11 november 2007

White Wedding!

Bokstavligen. Vi snackar arktiskt vitt och då pratar jag inte brudklänning (den var creméfärgad) utan marktäcke och yttertemperatur.

Att det dessutom var att bröllop surprise gjorde det hela lite mer underhållande.
(alla kompisar visste att det var födelsedagsfest... bröllop hade ingen pratat om)
Så att lotsa min bordsdam(tyvärr redan gift), iförd mkt höga klackar och den lilla svarta i vinterkylan (-5 grader) genom tipspromenad till kyrkan på synnerligen isiga vägar var ett äventyr i sig. Men lite glögg, utlånande av överrock och en stadig arm, så löste det sig också och alla ankom till kyrkan med en kroppstemperatur på runt 36 grader.

Liten vacker kyrka på B******, rejält med värme i bänkarna och efter lång väntan stod de i altargången, min kusin och hennes sambo.

Kort och vacker ceremoni följde varpå festsällskapet trotsade kylan ännu en gång för riskastning och snabbmarsch till festlokalen.

Där avnjöts tal och god mat, min kusins svärmor överlämnade traditionsenligt en röd brödkavel till bruden för att hålla brudgummen på tårna.
Sen försvann borden och festen kunde ta fart. Efter denna tidpunkt är detaljerna lite dimmiga, men 0230 kom vi åter till Base Camp för att sova de slagna hjältarnas sömn.

Sova ja, huset vi fått låna genomgår en större renovering, vilket innebar att temperaturen i vissa rum låg på ca 12-15 grader, element saknades. Jag har ett visst mått av naturlig isolering så 15-18 grader funkar normalt för mig.
Så icke denna natt. Den lånade luftmadrassen var av plast och ledde all kroppsvärme ner i golvet. Köldfrossan var ett faktum och efter att ha rullat av madrassen , ner på det kalla golvet för 487:e gången så tog jag en paus i mina insomningsförsök. Tog på mig en tröja, hämtade lite vatten i köket och inventerade min packning för att se om jag kunde tillföra lite värme på nåt sätt.

Eureka!

Jag hade packat ett av mina stora amerikanska frottebadlakan för att lyxa till morgonduschen på söndagen. Ut med den ur packningen, placerade den som isolering mellan madrass och underlakan och efter 10 min sov jag som en stock i min nu bekvämt varma säng.

Fem timmar efter insomnande vaknar jag av den tvåbenta yngre väckarklocka vi har med oss, då han ljudligt undrar om "Johan inte är uppe än!"

Men det är en annan historia....

1 kommentar:

krusmynta sa...

Låter som ett bröllop att minnas;)

Må de leva lyckliga i alla sina dagar!